Svensk ordbok 2009, webbversion

miss`kunda sig verb misskundade misskundat miss|­kund·ar●visa barm­härtighet mot ngn åld.psykol.misskunda sig (över ngn)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. miskunna sik Subst.:misskund Gud, misskunda dig över mig syndare.Bibeln (1917 års övers.), Lukas 18:13; ur en liknelse, där Jesus ställer en högmodig farisé och en ödmjuk publikan emot varandra; i citatet återges publikanens bön